tisdag 31 augusti 2010

Jag var modig!


Vad annars kan man säga-jag var modig...
Surströmming och jag -vi har speciellt förhållande.Efter ca 11 år levende här, tyckte jag att det var dags att ger sig in i leken..mannen törs inte öppna burken.
Jag är ju våghalls ,som ni säkert märkt...gjorde första hål och tyckte att jag behöver små dofta det som alla ruser om ...då kommer ett spläshhh uppåt- rakt i näsborren ghaaaaa -finns det doft vidrigare -nix,efter lång näs tvättning...gick jag på resten av burken -ungarna sprang runt i 2 dagar med lyft fräshare,och bajs flygor tyckte att snart var det fest( jag öppnade burken ute -man är ju inte helt bläng!)
Jag önskade 1 bra nästäppan för den här händelse-smakar ganska bra för att stinka så förfärligt....
Dock jag måste lägga till att magen en på söndag(från torsdag) var villse...
Visst var jag modig!
Skratta gott-jag bjuder!
Liene

4 kommentarer:

skapasaker sa...

Du är helt underbar! Vilket inlägg! Jag tycker dessutom att du är modig. Jag äter allt men har ALDRIG varit utsatt för surströmming trots att jag bott hela mitt liv i Sverige. Men, är man skåning så är man. Vi äter spettekaka i stället. Och gillar sötsaker, som sirap i ett berg av potatismos...Hehe, sött är gott.
Eva

Anonym sa...

Surströmming är jag uppväxt med och det som ska drickas till är, hör och häpna, MJÖLK!!!! Mjölken neutraliserar jäsningen som suringen legat i och magen mår inte illa alls. Snaps och öl och annan dricka ska man strunta i. Vanligt hårt bröd är också bättre än tunnbröd.
Det är så jag äter surströmming och har aldrig mått dåligt efteråt trots att jag kunnat, i ungdomens dar, äta 6-8 strömmingar.
Kul att du provade i alla fall
http://monicaslivsstil.blogspot.com

Eva sa...

Tycker att du var modig!!!
Jag har alltid ätit surströmming,tunnbröd lök och tomater hör till.
Nästa gång du ska öppna en sån burk
trä en plastkasse över innan du ger dig på den med en öppnare

liene sa...

Gisse så mycket roligt får man veta...jag kan säga att jag gjorde allt fel fel fel!
Inte konstigt att magen fick säga sitt!
Men nu vet jag till nästa gång!
Kram Liene